Partsrådet
BESTA-vägen

Beskrivning av de faktorer som ingår i de generella nivåbeskrivningarna i BESTA – systemet

De generella nivåbeskrivningarna (BESTA – katalogen) definierar mer exakt hur man rangordnar arbeten utifrån dess krav på självständighet, omfång, komplexitet, kunskaper och erfarenheter.

Graden av självständighet beror till exempel på hur många handlingsalternativ man har i sina arbetsuppgifter och hur givna de är. Med ökade krav på och ökad befogenhet att göra egna bedömningar och planera arbetet ökar också graden av självständighet. Av detta följer att ökad självständighet innebär ökat ansvar.

Omfånget av arbetsuppgifterna handlar om hur begränsade arbetsuppgifterna är till både karaktär och antal. Till exempel har ett arbete som förutsätter planering, genomförande och uppföljning av en arbetsuppgift större omfång än ett arbete som endast innebär genomförande av en arbetsuppgift. Ett större omfång innebär normalt också ökat ansvar.

Arbetets komplexitet handlar om hur sammansatt arbetet är i både djup och bredd. Det handlar bland annat om uppgifternas svårighetsgrad, om arbetsmetoder är givna eller kräver nytänkande och om resultatets effekter för verksamheten. Ökat ansvar är en följd av ökad komplexitet.

Vidare påverkar kraven på kunskaper och erfarenheter nivåbestämningen. Ett arbete kanske förutsätter enbart baskunskaper och begränsad erfarenhet inom det aktuella arbetsområdet, medan ett annat kräver mer ingående teoretiska eller praktiska kunskaper över flera ämnesfält. Kunskaper kan vara både djupa och breda och kan införskaffas både genom teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet.

Dessa faktorer samvarierar på ett naturligt sätt. Ett arbete med större krav på självständighet är också ofta mer omfångsrik och mer komplext och förutsätter därmed högre krav på kunskaper och erfarenheter. Genom helhetsbaserad värdering tar man dels hand om denna samvariation, dels skapas möjligheten att värderingen görs på ett likartat sätt i olika verksamheter och hos olika myndigheter.

Även det totala ansvaret ökar i takt med svårighetsgrad, även om ansvarets karaktär kan variera både mellan och inom arbetsområden.

BESTA och lika arbeten

BESTA-koden utgör i de flesta fall tillräcklig grund för att definiera lika arbeten. Först visar arbetsområdet (position 1-2 i koden) om arbetsuppgifternas innehåll har samma inriktning. Sedan specificerar grupperingsnivån (position 3 i koden) om arbetsuppgifterna har samma svårighetsgrad med hänsyn till omfång, komplexitet, självständighet och krav på kunskaper och erfarenheter. Den fjärde positionen i koden anger om arbetet innebär personalansvar eller inte, det vill säga om det är fråga om en chefsbefattning. Arbeten där de fyra första siffrorna i koden är lika kan antas vara lika. Och när de fyra första siffrorna inte är lika, då är inte heller arbetena lika.

I det första fallet kan det dock ibland finnas anledning att omvärdera likheten. Upplever myndigheten att BESTA-koden för någon grupp skulle behöva finfördelas ytterligare, kan detta med fördel göras genom den lokala komplettering som finns inbyggd i koden. Alternativt kan man skapa mer finfördelade grupper på annat sätt. Myndigheten kan till exempel ha behov av att dela in ett arbetsområde i egna indelningar.

BESTA och likvärdiga arbeten

Definitionen av vad som är likvärdigt arbete finns i 3 kap, 2§ diskrimineringslagen:

Ett arbete är att betrakta som likvärdigt med ett annat arbete om det utifrån en sammantagen bedömning av de krav arbetet ställer samt dess natur kan anses ha lika värde som det andra arbetet. Bedömningen av de krav arbetet ställer skall göras med beaktande av kriterier såsom kunskap och färdigheter, ansvar och ansträngning. Vid bedömningen av arbetets natur skall särskilt arbetsförhållandena beaktas.

I BESTA anger grupperingsnivån arbetsuppgifternas omfång och komplexitet; den självständighet samt de kunskaper och erfarenheter som krävs för att utföra arbetet. Hur förhåller sig dessa begrepp i BESTA till lagens krav?

BESTA i förhållande till kriteriet Kunskap och färdigheter

BESTA:s grupperingsnivå tar hänsyn till utbildning och erfarenheter och uppfyller därmed lagens krav.

BESTA i förhållande till kriteriet Ansvar

Det ansvar som uttryckligen finns med i BESTA är ansvar för personal, vilket anges genom att klassificera en befattning som chefsbefattning eller annan befattning i position 4 i BESTA-koden.

Men ansvar kan också gälla många andra saker som till exempel ansvar för materiella resurser, ansvar för planering, utveckling och resultat eller ansvar för människor. Mycket av detta ansvar kommer till uttryck genom grupperingsnivåerna i BESTA, eftersom graden av ansvar starkt korrelerar med arbetets självständighet (till exempel ansvar för planering), omfång (till exempel ansvar för en hel arbetsprocess) och komplexitet (till exempel ansvar för utvärdering och utveckling).

För att bestämma nivån inom ett arbetsområde i BESTA gör man en helhetsbedömning av dessa aspekter och tar därmed också hänsyn till det ansvar som arbetet kräver. Detta innebär att inom ett arbetsområde har en högre grupperingsnivå större ansvar som helhet än en lägre nivå.

BESTA i förhållande till kriteriet Arbetsförhållanden (inklusive ansträngning)

Arbetsförhållanden, det vill säga fysiska och psykiska förhållanden, kan definieras som ansträngning, obehag, risk för skada, koncentration, enformighet, krav på tillgänglighet eller påfrestning. I BESTA klassificeras inte dessa aspekter. Myndigheten kan därför särskilt behöva pröva om arbetsförhållandena kan utgöra grund när man ska bedöma om två eller flera arbeten ska betraktas som likvärdiga.

Arbetsförhållanden är dock endast en av flera faktorer. Skillnader i arbetsförhållanden bör normalt inte leda till slutsatsen att två arbeten på olika men närliggande nivåer skulle kunna ses som likvärdiga. Om arbetsförhållanden utgör en speciellt betydande faktor i arbetsgivarens verksamhet, skiljer sig mycket inom verksamheten och präglar arbetet i stor omfattning kan det ändå vara motiverat att pröva om arbeten på olika närliggande nivåer kan vara likvärdiga med varandra.

Om arbetsförhållanden inte påverkar kraven i något arbete hos arbetsgivaren kan man bortse från denna bedömningsgrund (se även avsnitt 5 om likvärdiga arbeten).

Tillbaka till Innehåll

Skriv ut